(Min första insikt: stor respekt till alla författare som lyckas med konsten att skriva dialog!)
Ungefär så började det. Hur svårt kan det vara? Mycket av det jag (och andra) sysslar med dagligen görs på rutin: vi borstar tänderna, går samma väg till jobbet och äter ungefär det vi brukar äta vid mer eller mindre samma tid varje dag. Jag vill uppleva något annat, känna känslor jag vanligtvis inte känner, tänka tankar jag inte tänkt förut. Det låter ju nästan som en sorts ålderskris detta. Det kanske är precis vad det är. Somliga färgar håret när de vill ha förnyelse, jag blir frukterian. Detta blir bloggens startskott och första experiment!
Så, syftet är helt enkelt att se hur min kropp och knopp reagerar på denna enfaldiga och kyliga diet. Nätexperterna varnar, att bara äta frukt under längre perioder rekommenderas ej! En vecka borde dock ej vara något problem. Är lite nervös nu innan, vad kommer min hjärna hitta på för ursäkter att bryta löftet? Kommer jag föräta mig på banan? Hur smakar egentligen en papya?
Har gjort min första handling, totalt ca. 7 kilo frukt och 800 gram nötter. Tugnt och dyrt. Första frukosten bestod ungefär av: 1 banan, 1 äpple, lite jodnötter, 1 avokado, 1 clementin.
64 timmar har nu fortgått och hittlis har fölajnde observationer gjorts. Det första, att vara frukterian är oerhört tråkigt. Kanske har det att göra med tillgången på färsk frukt,
det är trots allt mars i Europas mörkaste land (vad väntade jag mig egentligen?). Det andra: det är inte bara maten jag saknar men också måltiden. Frukosten öppnar dagen, lunchen ger tid för välbehövlig vila och när middagen är avklarad är dagens plikter oftast slutförda.
Jag saknar att få laga maten, fantisera om den, planera och gå och handla. Att gå till butiken, laga och äta är också ett tisfördriv. Är Lunch en typ av prokrastination?
Fysiskt och menatlt: Tröttheten är påtaglig och jag är smått orolig för hur det ska utvecklas. Känner mig svag. klockan är 19:00 och jag skulle vilja gå och lägga mig. Humöret har förändrats på så sätt att jag är mer "apatisk" än vanligt,
jag är inte mer arg eller känslig på något sätt utan snarare avtrubbad. Tänker att kroppen inte vill ödsla massa energi på att "känna" massa saker?
Senare under dagen skulle jag äta lunch på jobbet, tanken slog mig då: Vad gör jag egentligen om någon frågar "Ska vi äta lunch?". Kommer jag då kunna stå upp för mitt lilla projekt? Känslan av att inte vilja sticka ut och framstå som konstig är starkare i mig än vad jag önskat/trott, förhoppningsvis går det också att öva och bli bättre på. Min oro var (som i nästan alla fall) onödig, jag tog en promenad i solen och och njöt av min kolhydratsrika proviant. Hittade även en ny favoritäpplesort! Jag citerar min dagboksanteckning: "Idag hände det. Jag har funnit guldäpplet! Nätt men ändå kraftfull, syrlig och saftig. Ett vackert yttre som skyddar ett fruktkött med perfekt krispighet. Namnet är Jonagold!"
De senaste dagarna har jag kommit in i mitt fruktlunk och faktum är att ju längre tiden går dest lättare blir det. Impulserna att äta en liten brödbit avtar sakta men säkert. Ikväll ska jag hem till en vän och äta middag, i och med det kommer experimentet att avslutas. Trodde faktiskt att jag skulle längta mer efter en riktig middag.
För att summera: Det har vait en tråkig och dyr (matkontot fördubblades) vecka. jag var tröttare än vanligt men sparade mycket tid (som jag oftast slösade bort på oväsentligheter). Min relation till mat blev på något sätt tydligare: Vad, hur, när och varför äter jag egentligen? Oftare än vad jag kanske vill erkänna handlar det om rutin, impulser och verklighetsflykt. Under veckan har jag också upptäckt att mat är mycket mer än bara smaken, det är även en tempertur, struktur och lukt. Det sociala umgänge som en måltid erbjuder ska inte heller underskattas.
Jaha. Det här var väl inte några särskilt revolutionerande observationer eller idéer? Men: jag gjorde det! Jag har funderat länge på att bygga mig en hemsida och skriva en liten blogg. Nu är det igång! Skriver jag ett inlägg i kvartalet får jag nog vara nöjd, jag blir "slow-blogging"ens ansikte utåt, kul!
Over and out,
Viggo
Mars 2021
Göteborg